fredag 12 juli 2013

Vilse i skogen med min man.

Jag och Janne tog ett snabbt och sent beslut en kväll att vi skulle ut och tälta en natt. Vi hittade ett naturreservat som vi tyckte kunde passa där man fick tälta var man ville, och det skulle finnas en rastplats som vi kunde ta till om vi nu inte hittade ett eget mysigt ställe att vara på. 

Men vi hade inget tält så det behövde vi hitta ett. När vi väl hade packat det vi behövde kom vi på att herrejösses klockan är ju 7 på kvällen, vilka tälthandlare har öppet vid den tiden... Inte många kan jag säga, men efter lite bilkörande och letande så hittade vi ett tält på Rusta som faktiskt har öppet för sådana oplanerade människor som oss. 

Så bar det av mot skogen, halvvägs där kom jag på att men vi har ju inte några handdukar med oss. Det är bara att vända, och 10 minuter innan stängning sprang vi in och köpte det också... 

Sen började vandringen.
Vi gick och gick och gick... 
vilse... 
Vi hade mobilerna och dagens telefoner är ju så bra så man kan hitta sig själv på kartan... Men inte mitt i skogen. Den sa att vi var på fel sida stora vägen och den visste vi ju iaf. att vi inte hade gått över... Så det blev bara att vända och leta upp rätt stig igen... 

Vi hittade iaf. vattnet lagom till solnedgången så den missade vi inte. 
Sen hittade vi massa bäverspår i form av fällda träd, då kände jag lite att vi är på fel ställe. Jag vill inte dela tält med bävrar... så jag hoppades att vi inte skulle hitta något perfekt ställe just där.. Det gjorde vi inte heller. Vi gick ett tag till. 
Men då kom vi tillslut fram till rastplatsen... Perfekt. Det fanns till och med ett ställe där vi kunde tända en eld utan att jag skulle tro att vi eldade upp hela skogen. Och en liten strand fanns också. Så det blev både grillad korv och bad innan natten var där... 

 Vad skulle jag göra utan min packåsna... 
Inte ta mig ut i skogen på en långvandring iaf. 
Och om jag hade mött bäverspår utan honom hade jag inte stannat länge.

 Det här hade vi aldrig fått se om vi inte hade gått vilse.

 Det är inte jag som lutar det är granarna. 

 -Jag har hittat något. Men här går inte att tälta...

 Men vi kunde stanna och titta på solnedgången lite...

 Här är beviset på att vi inte var ensamma i skogen... 

 -DOM BOR NOG DÄR!!!

 Framme... och solen är snart väck... 

 Nu skall vi bara lyckas få upp tältet också... 

 Det brinner bra nu... efter mycket pinnletande...

Ett morgondopp innan vi begav oss mot bilen igen...
Det bodde ormar i vattnet också, så det är av denna utflykt jag börjat fundera på de där tofflorna...

Det gick bra och ganska fort att hitta bilen... om man bara följde vägen istället för att hitta sin egen väg.

Inga kommentarer: