En vuxen helg...

På väg mot Eskilstuna när skymningen faller. 

Det är inte lätt att fota när vissa kör så fort på vägarna, men kul var det ändå.

Vi svängde av vägen för att titta närmare på en av de 23 kyrkor som vi kunnat räkna till på vägen, 

den med många torn som man kan se så länge på vägen... 

Den va fin som alla...

Kyrkan ligger lite snett neråt från Kinnekulle, ungefär mitt i inlandet i Götene kommun, i en liten by och socken som heter så passande Husaby... Eller så är det kyrkan som bara så passande fått namnet efter byn...

Husaby är ju inte så mycket för världen kan man väl inte påstå, rätt litet är det om man skall börja jämföra, men det var inte det vi skulle göra här... Men när kyrkan byggdes som är en herrans massa år sedan så var så stod socknen högt i rang... De hade till ochs med en kungsgård, kan ni tänka er... Och ingen mindre än kung Olof Skötkonung var inblandad i skumma affärer som han kallade donation. Han sägs nämligen ha donerat kungsgården till den engelske missionsbiskopen Sigfrid som biskopssäte. 

Men det är inte helt klart om missionsfältet hade någon fastare organisation och om Husaby kyrka verkligen var vigd till domkyrka eller kanske det bara var så att biskopen råkade befinna sig där av någon liten udda anledning. Det må vara osagt av mig iaf. Jag levde ju inte då... Denna historia utspelade sig nämligen kring 1000 talet, och då var ju jag inte ens ett litet dammkorn i sahara. Det blev jag långt senare... Ja ja.

Kyrkan är också känd för att det sägs att Olof döpter i en helig källa strax öster om kyrkan... Detta gjorde honom till sveriges första verkligt kristna kung... 

Jag hade ingen aning om att man blev så kristen av källvatten... 

Kyrkan är iaf. ovanligt stor. Romansk med kraftigt västtorn.. Där uppe satt de förr och spanade efter dumma människor... Det var ett såkallat försvarstorn... 

Den skall även vara väldigt fin inuti, men vi gick aldrig så nära eftersom vår herre hade börjat ge den fina sommardagen lite skymning... Så vi klättrade inte ens på väggarna...

Det hade ju vart lite kusligt om självaste Skötkonung stigit upp ur sin grav och börjat försvara sig mot oss. Det hade ju inte vi tid med... så vi åkte vidare över nejden mot målet.